Väl framme i Boda hälsades vi välkomna av en annan Göran, nämligen Göran “Snacke-Per” Johansson, som tillsammans med sin fru Inger  Rydbrink har byggt upp Hönsalottas Luffarmuseum, som är Sveriges största i sitt slag.

Efter en läskande välkomstdrink, bjöds vi på ett sångframträdande av en skönsjungande ung  dam, innan det var dags för Snacke-Per att på ett fängslande sätt berätta för oss om luffarnas liv under perioden 1885-1957, då man beräknar att det fanns omkring 20 000  luffare kringvandrande i Sverige. Att luffarna försvann efter 1957 beror på att man då kunde  få folkpension.

Utöver inblicken i luffarnas liv, fanns det otroligt mycket att beskåda såsom 800 tavlor, trådtjack, glas från alla glasbruken i trakten, tusendetal av prylar såsom katter, grisar, änglar, väckarklockor och dragspelsfigurer.

Vi trakterades med luffarmeny med bl.a. isterband , kroppkakor och mycket annat gott samt  kaffe och ostkaka. Det dök också upp en “luffare”, som bjöd på musik, både på durspel och fiol.  

Innan vi nöjda och belåtna, begav oss hemåt fick “vår” Göran ta emot en present som tack från Luffarmuseets Göran och Inger och i bussen hem framförde Kurt Gustavsson hela  bussgängets tack till “vår” Göran för en fantastisk utflykt.
Vid datorn Gunborg